Grunden Gångarterna Skolorna Samlande Rörelser Ökad trav Byte i språnget Halvhöga skolor Skolor ovan mark Skolhalt
Övningarna är utvecklade för hästen. Vi vill att hästen ska bli starkare, smidigare, bättre balanserad, mer koordinerad och över allt detta vill vi att hästen ska vara frisk och sund. Dessa övningar ger också oss mycket. Vi får en häst som är lydig, bekväm och stolt. För alla dessa övningar ska sikta på att göra hästen stolt. Till exempel nämner jag inte ryggningen, eftersom det är en underkastande övning. Självklart utförs den, men mycket sparsamt. Jag har heller inte nämnt bugningen, som kanske ska räknas mer som ett trick än en övning, för att den är underkastande. Och om man lär hästen detta utförs den sällan.
Varje träningspass bör vara så kort att hästen inte blir uttråkad eller får träningsvärk. Ju längre hästen kommer i sin utbildning desto längre pass kan man rida. Tempot bör vara så lugnt att både ryttare och häst hinner med både psykiskt och fysiskt. Grunden till den Akademiska Ridkonsten är framåt–nedåt sökningen och böjningen. Utan dessa kan vi inte träna hästen korrekt. Framåt–nedåt sökningen hjälper oss att checka av hur hästen är i sin kropp och i sitt huvud. Böjningen ger musklerna lite mer arbetet och den hjälper hästen att hitta sin form.
Man kan också säga att öppna och sluta är en av grundstenarna inom de Akademiska Ridkonsten, eftersom ett ridpass sällan går förbi utan att man ridit något utav det oavsett vart man befinner sig i utbildnings skalan.
Grunden
Framåt-nedåt-sökning
Detta är en av grundstenarna inom den Akademiska Ridkonsten. Hästen ska vart och när som helst erbjuda sig att söka framåt–nedåt om ryttaren ber om det. Hästen erbjuder ofta själv att söka framåt–nedåt efter en övning. Framåt–nedåt sökningen visar att hästen är avslappnad både fysiskt och psykiskt. Den bör utföras sakta och och försiktigt. Om hästen kastar ner huvudet eller tvingar det ner så vill den oftast bara komma bort från ryttarens hand eller så är det något annat som är fel. Detta, och att be hästen om böjning, är det som man börjar varje pass med. Något som är värt att tänka på är att framåt–nedåt sökningen bara är en check på vart man har hästen och ingen form som man ska rida i under längre stunder. Själva rörelsen framåt–nedåt vara mellan några få steg till en runda eller två på volten lite beroende på vad man gjort innan. Sökningen till handen nedåt–framåt ska dock alltid finnas där. Om hästen utfört en väldigt samlande rörelse så brukar både häst och ryttare vilja söka framåt–nedåt under en längre tid.
(Böjning)
Ställning/Böjning
Detta är precis som det låter. Man ber hästen att böja sig genom hela kroppen och ställa sig i ganaschen. I början av utbildningen kan man behöva att först be om ställning för att hästen ska förstå eller för att den är stel eller att överböja den i korrings syfte. Böjningen lär hästen muskler att länga sig och att dra sig samman. Detta kommer att göra hästen smidigare och det kommer också få hästen att träda längre in med sitt inre bakben. Att bara arbeta hästen i skritt på volten med böjning ger mer än någon kan tänka sig om man aldrig har upplevt det. En häst kan böja sig genom hela kroppen åt ena hållet och vara ställd åt andra hållet i ganaschen. Detta ska man vara mycket observant på för det ger en s–kurva i hästens kropp som inte är önskvärd!
Longering
Inom den Akademiska Ridkonsten utbildar man först unghästen på longen för att sedan sitta upp. Man lär in stillastående att ställa/böja och länga framåt–nedåt. Först och främst att lära in tålamod: att stå still och lyssna är en prövning för många unghästar, men också för att senare kunna se så att reflexerna fungerar som det ska. Vid ställning/böjning ska höften automatiskt komma fram en bit till den sida man ställer/böjer. Finns inte denna reflex är det ett tecken på att något är fel. Sedan lär man in överträdelse vid handen. Linföraren går baklänges och ber hästen att ställa/böja, söka framåt–nedåt och gå i en lätt öppna. Detta för att börja lära in att hästen ska bära på innerhöft.
Sedan lärs kommandon in för skritt, trav, galopp, övergånger mellan dessa gångarter. Samt halt och att vända igenom volten. När hästen förstår och kan detta sätter man upp en ryttare som först bara åker häst och sedan tar över allt mer så hästen knyter samman linförarens kommandon med ryttarens hjälper. Allt för att underlätta inlärningen och slippa stressa upp hästen. Man lär också hästen samsidiga hjälper och att vända genom volten. Efter detta kan ryttaren släppas lös. Linföraren står fortfarande kvar, men avlägsnar sig allt mer så ryttaren till slut tar över helt och hållet. Detta är en process som tar flera månader och som också kan användas med fördel på äldre hästar som behöver en nystart. Korrekt utfört kan longeringen med fördel användas som rehab.
Gångarterna
Skritt
(Skritt)
Skritten är den enklaste gångarten att börja med. Den ger både häst och ryttare tid att tänka och att hänga med i rörelsen, och när hästen är mer utbildad kan övningarna utföras i samlad skritt, innan de utförs i samlad trav och samlad galopp. Skritten ger rörelserna lugn och låter hästen hitta sin balans och koordination i de olika rörelserna. Genom att hitta koordinationen i skritten ordentligt först, får både ryttare och häst det lättare för att sedan göra samma övning i trav.
Trav
(Trav)
Traven ger rörelserna energi och i denna gångart tränar hästen sina muskler annorlunda än i skritten. Detta kräver något mer koordination och balans för att hålla traven samlad, lugn och bekväm. När övningarna fungerar bra i skritt, börjar man med att göra samma övningar i trav. I traven ska hästen hitta en lugn och avspänd trav där den rör sig med schwung genom ryggen. När hästen hittar ett lagom temp och takt i trav finner ryttaren det lättare att följa med i rörelsen. En häst som är bekväm för ryttaren att sitta på, är också bekväm för sig själv.
Galopp
(Galopp)
Galoppen är den svåraste gångarten för hästen. Den kräver mer balans och koordination än traven för att hålla den samlad, lugn och bekväm. Denna gångart tränar också musklerna mer än de andra gångarterna, men det krävs oftast att hästen är en del tränad innan den kan börja med galoppen på ett korrekt sätt. Den unga hästen lärs enklast galoppkommando på volten i longering. När hästen kan fatta galopp på röstkommando är det också lättare att lägga till skänkelhjälper för galoppen uppsuttet.
Skolorna
Öppna
()
I öppnan rör sig sig hästen rakt fram eller på en volt med bakdelen på spåret och framdelen innanför spåret. Den kan också utföras i kontra böjning, men hör inte till vanligheterna. Vinkeln av framdelen kan ändras från bara en hov innanför tills det att hästen går på fyra spår med mer eller mindre vinkel.
Frambenen kan komma att korsa varandra om vinkeln är tillräckligt stor och det kan även bakbenen. Innerbenet korsar då ytterbenet. Detta är en övning som som ger hästen koordination och balans träning tillsammans med en hel del psykisk träning. Men vinkeln hästen har så kommer den att träda längre in, med sitt inre bakben, under sig mot tyngdpunkten och med böjningen kommer hästen att sträcka ut yttersidans muskler och dra samman innersidans muskler. Detta kommer att lära musklerna att dra sig samman och att sträcka ut sig och göra dem smidigare.
Sluta
I slutan, eller travers som det kallas, rör sig hästen rakt fram med framdelen på spåret och bakdelen innanför spåret. Man kan göra den förvänd och då kallas den renvers eller på diagonalen – då kallas den för traversal, eller på en volt. Vinkeln på bakdelen kan ändras från bara en hov innanför tills det att hästen går på fyra spår med mer eller mindre vinkel. Bakbenen kan komma att korsa varandra och det kan även frambenen om vinkeln är stor nog. Precis som i en öppna så ger den här övningen hästen koordination, balans och psykisk träning. Och, som i öppnan, kommer hästen att träda längre in under sig mot tyngdpunkten, men denna gång med det yttre bakbenet. Denna övning lär också hästens muskler att sträcka sig på yttersidan och dra sig samman på innersidan.
Slutan är något svårare än öppnan. När man lägger tryck på en muskel, hur litet det trycket än är, så kommer muskeln att dra sig samman. Det är utsidan som ska sträcka sig, men det är också där vi trycker med vår skänkel för att få hästen att förstå att den ska flytta in rumpan. Därför krävs det oftast tid för att få hästen att förstå slutan. En mer välutbildad häst kan man få att göra slutan bara genom att vrida vår höft utåt, precis som hästen ska göra med sitt bäcken.
Samlande Rörelser
Piaff
(Piaff)
Bilden visar en häst som troligtvis lärt sig piaffen i pilarerna och nu ska lära sig att göra den utan att sitta fast. I piaffen är hästen, oftast, rak i sin kropp , men man kan också rida den med hästen böjd. Man kan utföra piaffen rakt fram eller som en piruett. Den perfekta piaffen är när hästen är avslappnad och bär sig själv så mycket som möjligt på bakbenen och rör sig en hov framåt i varje steg. Bakdelen kommer att sänka sig och hästen kommer att ”sitta”, med andra ord kommer den att minska vinklarna i sin bakdel. Framdelen kommer att höja sig, men hästen måste fortfarande ha användning för sina framben annars kommer piaffen att övergå i en levad. Bakbenen kommer att träda så långt in under hästen mot dess tyngdpunkt som möjligt. Före man börjar med piaffen så börjar man oftast med de halva stegen för att stärka hästen tillräckligt för att klara av att utföra piaffen.
Halva steg är när hästen rör sig som i en piaff, men mer framåt. Från piaffen så kan alla skolor ovan mark utföras och också de halvhöga skolorna. Detta är en övning som stärker hästen och som ger en bekräftelse på att hästen är lydig och uppmärksam på sin ryttare. Den ger också bakdelen, magmusklerna och ryggmusklerna intensiv träning. Hästen måste ha bra balans och veta vart han/hon ska göra av sin kropp för att kunna utföra piaffen väl.
Passage
(passage)
Passagen kan ridas i alla övningar.
passagen rör sig hästen som i en piaff, men med mindre skankböjning och med lite mer skjutkraft. Skillnaden är också är hästen rör sig mer framåt och att den har ett större svävmoment. Det ser ut som om hästen studsar och sedan svävar fram, med stor elegans. Hästen kommer att sitta något mindre än i piaffen, men hästen måste fortfarande använda mycket bärkraft för att kunna utföra passagen.
Den här övningen kräver att hästen är välbalanserad och att den har mycket bra koordination. Passagen ger hästen mycket muskulär träning, speciellt i bakdelen och ryggen tillsammans med mycket psykisk träning. Den tränar också ryggsvingen.
Piruett
Piruetten utförs så att hästens bakben rör sig inom en viss radie och frambenen rör sig runt bakbenen.
Piruetten kan utföras i passage, trav, skritt, galopp och i piaffen. Teoretiskt sett så ska hästen ha bakbenen inom en radie av längden mellan hästens bakben, men i verkligheten så måste den ha lite mer plats att röra sig på.
I fallet med galoppen så kommer hästen att göra piruetten till höger om den har höger galopp och vice versa. Bakbenen är långt in under hästen och denna övning kräver mycket styrka, balans och koordination hos hästen.
Denna övning ger också hästen mycket koordinations och balans träning. När det kommer till musklerna så måste hästen använda mycket styrka i bakdelen, ryggen och magen.
Ökad trav
(Bent Branderup och Hugin i ökad trav)
Den ökade traven är en trav där hästen länger sina steg så mycket som möjligt i en längre ram.
Många tror att den ökade traven kräver att man ökar farten också, men fartökningen ska vara väldigt liten och då ska det bero på att hästens steg täcker mer mark än annars och därför kommer längre på ett steg. Hästen ska alltså inte öka tempot.
På den här bilden kan vi se att hästens bakben sträcker sig långt upp och in efter tyngdpunkten, bland andra saker, vilket visar att att hästen är smidig, välbalanserad och att han inte blivit tvingad på sin framdel. Om han hade blivit tvingad på sin framdel så hade det frambenet som är i marken varit bakom sadelgjorden i detta läge.
Den ökade traven kan också kallas för en flygande passage, med andra ord en ökad passage.
Byte i språnget
Eller flygande byte, som det också kan kallas, kan man rida hästen med böjning eller utan och det kan utföras vart som helst och när som helst. Hästen galopperas i t.ex höger galopp och byter sedan till vänster galopp. Detta utförs på detta sätt:
I den första delen av galoppen så har hästen vänster bakben i marken och resterande ben är i ovanför marken. I den andra delen av galoppen så har hästen fortfarande vänster bakben i marken och detta är benet som är längst bakom hästen. Hästen har också höger bak och vänster framben i marken. I den tredje delen av galoppen så har hästen lyft vänster bakben medan höger bak och vänster fram fortfarande är i marken och hästen har satt ned höger fram, som är längst framför hästen.
Dessa är de tre delarna av galoppen. För att få ett flygande byte måste man byte under svävmonentet, som är mellan tredje och första delen av galoppen. Om man byter när hästen har ett ben i marken kommer hästen att falla in i en korsgalopp.
Det finns många olika sätt att lära hästen det flygande bytet, men man ska alltid komma ihåg att vara rättvis mot hästen. Försätt den inte i obalans för att få den att byta för detta förstör hela poängen med övningen.
Det flygande bytet kräver lydighet för hjälperna och att hästen är smidig så att den kan byta med lätthet. Det krävs självklart också styrka och bra koordination. Om hästen inte har nog med styrka så kommer den att öka farten när man ber den att byta och förlora sin samling. Denna övning tränar också allt det jag har nämnt och ger hästen psykisk träning.
Halvhöga skolor
Levad
(Sträckt levad / Bent Branderup med Pluto)
Levaden är en sänkning av bakdelen, som blir så låg att hästens framben inte får plats med frambenen längre, med andra ord så sätter hästen så mycket att frambenen lämnar marken.
Om man ska kunna kalla den för en levad så måste hästen ha en vinkel på 45 grader eller mindre. Den vackraste levaden (enligt Bent Branderup) är när hästen sänker sig en handsbredd över manken jämfört med när den är fullt på marken. Levaden lärs in genom att be hästen att samla sig mer och mer i piaffen. Till slut är hästen så samlad att frambenen måste vikas in under hästen.
Levaden är en halvhög skola; stället där vi lämnar skolorna på marken och börjar med skolorna ovan mark. Detta kräver extrem styrka av bakdelen, ryggen och magen och också en perfekt balans. Övningen tränar bakdelen, ryggen och magen, alltså en stor mängd muskelgrupper samtidigt, och denna övning kräver stor styrka av hästen.
Pesad
(pesad)
Pesaden är nästan exakt som levaden. Den enda skillnaden som finns är att pesaden ska vara över 45 grader. Detta kräver lite mindre styrka av hästen.
Bilden visar en satt pesad. Nuförtiden visar man den oftast i en sträckt form.
Terre à Terre
(Terre á terre)
Terre à terren är en sorts galopp eller så kan den vara levader i serier.
Hästen rör sig med bakbena parallellt och frambenen parallellt, med andra ord så rör den sig jämfota fram. Hästen är rak i kroppen och ur terre à terren kan hästen bokstavligt talat göra allt; hoppa framåt, till sidan, vända sig 180 grader runt, hoppa upp i luften och till och med hoppa bakåt. Från terre à terren så kan hästen utföra alla skolor på marken eller vilken skola som helst ovan marken. Vissa hästar erbjuder sig att utföra denna övning frivilligt medan andra hästar måste lära sig den mödosamt.
I krig eller tjurfäktning så ersätter detta galoppen i närstrid, eftersom hästen är extremt rörlig i terre à terren. Denna övning kräver extrem stryrka från bakdel, rygg och mage. Den kräver också perfekt balans och koordination och denna övning tränar allt detta.
Skolor ovan mark
Courbette
(Courbette)
Hästen placeras i en pesad och sen ber man den att hoppa framåt. Hoppen ska vara korta och höga. Den kan också utföras ur en levad och kallas då för lanceade. Hästen gör då långa och flacka hopp. Lanceaden kräver mer samling och styrka från hästen och mer balans jämfört med courbetten. Både courbetten och lanceaden kräver extrem styrka, balans och koordination. Bilden visar en häst som ska hoppa. Notera också att han håller ned spöt för att förstärka frambens lyften.
Croupad
(Croupad)
Croupaden liknar courbetten. Skillnaden är att hästen bara hoppar uppåt istället för framåt.
Bakbenen är uppdragna och placerade så nära under magen som möjligt.
Tyvärr så är också croupad ett namn för den stående capriolen, men för att göra det enkelt så kommer jag att kalla den stående capriolen för just det och croupaden lämnas till beskrivning ovan. Croupaden kräver att hästen kan skilja den från courbetten. Den kräver lika mycket styrka som courbetten och lika mycket balans.
Ballotad
(Ballotad)
Ballotaden liknar croupaden, men här så ska hästen vara parallell med marken och ha sina bakben l ite mindre under sig.
Denna övning är svårare än croupaden eftersom hästen får svårare att landa på sina bakben. I varje skola ovan mark så måste hästen landa på sina bakben för att bespara sina framben. Om detta inte är möjligt så ska hästen åtminstone land på alla fyra ben och detta gäller för alla ”hopp”. Detta hopp är utfört rakt upp på samma sätt som croupaden, men om hästen har problem med denna övning så kan man låta den röra sig lite framåt för att få den önskvärda landningen.
Capriol
(Capriol)
Croupaden och ballotaden är båda förberedande för capriolen, vilket anses vara kronan på verket.
Det finns två sorters caprioler; den stående capriolen och capriolen. Den stående capriolen betraktas ibland som ett trick. Hästen står på sina framben och sparkar ut med sina bakben, med andra ord är det en kontrollerad bakut. Denna övningen och capriolen är en övning som inte alla hästar bör lära sig. Endast hästar som är säkra och lydiga kan man lära dessa övningar, eftersom dessa övningar är farliga om hästen bestämmer sig för att utföra dem nu och då utan ryttarens vetskap och tillåtelse. Capriolen är den skola ovan mark som anses vara den svåraste rörelsen.
Hästen hoppar uppåt som i en ballotad och när den är högst upp så sprakar den ut med bakbenen. Även i denna övning ska hästen landa på sina bakben eller åtminstone på alla fyra benen. Capriolen är mycket kraftfull och det ser ut som om hästen exploderar av kraft när den sparkar ut. Övningen kräver styrka, smidighet, balans och koordination. Den översta bilden visar en capriol och den understa en stående capriol utförd på Le Cadre Noir.
Skolhalt
()
Skolhalten har flera nyttosidor. Skolhalten gymnasticerar hästen då den ordentligt får länga ut sin överlinje samtidigt som den vinklar bakbenen och lägger över vikt på dem från frambenen. Detta stärker hela hästens bakdel och rygg och lär också hästen att vinkla bakbenen och lägga vikt på dem. I skolhalten lär sig också hästen sig hur den ska svara på en halvhalt. En korrekt utförd halvhalt ska leda till att hästen svarar med att vinkla bakbenen mer, sänka bakdelen och fördela mer vikt på bakbenen.
När hästen i böjning, och med roterad bröstkorg, sänker sin kropp i skolhalten kommer det leda till att det inre eller yttre frambenet, vid en given punkt, inte längre antingen får plats mellan hästens kropp och marken, eller når ner till marken och det benet lyfts då följaktligen.